ylvajansson

Fick damp på syrran förut som beodrade mig att koppla in höglarana. Hör om att be snällt? Nej här ger vi order som självaste hitler. Jag sket i det för ingen ska säga åt mig vad jag ska göra, speciellt inte hon och då kom pappa med kommentaren "Ja du kan ju skita i det som du har skitit i allt annat." Härligt att ens familj stöttar och älskar en så. Han borde släppa att jag har sutat skolan och inte kommer gå här nästa höst. Jag kan ju fan inte gå i skolan här för att göra honom nöjd. Jag provade ju när jag bytte från Samhäll till HR, big NONO! Men istället för att släppa det går han runt och är bitter och så fort han inte får som han vill tar han upp att jag är så dålig och att det kommer gå dåligt i livet för att jag vill arbeta med djur. Häromdan sa han "synd att det kommer/går dåligt för henne då" när jag sa att min kompis(du vet vem du är) också skulle gå om ett år för att hon kommit på vad hon vill syssla med (som jag). Han tycker alltså att om man inte går Natur eller Samhäll kan man lika gärna ställa sig i kassan på Ica med en gång.(inte för att jag har emot att man jobbar där men det är ett ganska lågbetalt jobb).Jag tappade då besittningen helt och skrek så att öronen nästan började blöda att han kunde dra åt helvete med sina jävla gammalmodigheter och fördommar och sluta vara en sån jävla surgubbe och inse att han alltid vet bäst för att säga det någolunda barnvänligt. Visst att han är surmulen och bitter mot mig men när han pratar nedlåtande mot den bästa personen i som finns i mitt liv, då bråkar han med fel person. Det spelar ingen roll vem personen är. Ingen patar i nedlåtande ton åt henne, INGEN!

---

Idag pratade han om en han kände som ung som inte kände sig uppskattad hemma för att den var äldst av sina syskon och gjorde allt arbete. Jag instämmde helt eftersom pappa och syrran tar förgivet att nu när jag är hemma ska jag städa, diska, tvätta och läga mat hela dagarna. De använder skolgrejjen i varje knepig situation för att få mig att göra saker. Idag orkade jag inte diska för jag känner mig som sagt lite febrig och då börjde de på en gång. "du har ju haft hela dagen på dig nu när du inte går i skolan..(menande/nedlåtande blick)" och ja du ligger ju bara och latar dig hela dagarna ändå, du gör ju aldrig något här förutom att lägga disk överallt"

FAAAAAAAN! Det var flera veckor sedan. Har de inte märkt att när de kom hem fanns ingen disk och maten på G, att de 11-12 tvättmaskinerna sen resan+det som de inte tvättat innan magiskt försvann eller att allt ligger på sin rätta plats i alla rum? Nejnej de tar upp gammal skit och skolgrejjen för att trycka ner mig tillsammans och få mig ännu mer stressad över allt. Kanske därför jag blir sjuk? Klarar inte att alla bara klagar på mig hela tiden när jag faktiskt gör saker. Alla, prcis alla klagar på mig. Folk från skolan, min familj, mina vänner, min släkt.. Finns bara några personer jag verkligen kan prata med utan att känna mig stressad, dålig osv. Känner mig så otroligt ouppskattad och det ska bli skönt att börja i skolan lååångt bort ifrån dom så slipper jag kanske alla bråk.. Eller så säger de att det alltid är städat nu när jag är borta och såklart kommer pappa inte släppa att jag inte går linjen han vill på mååånga år.

Så.. nu fick jag skriva av mig lite. Ta inte detta som att jag är psykist störd tack men ibland kan man inte tolera vissa saker och jag måste få skriva av mig.