AAARRRRRRRGHHHHHHHHHHH
Igår satt jag och pappa och pratade i normal samtalston efter att jag snällt bett om det. Han suckade och satte sig ner och vi började prata. Efter en stund gick han med på att jag skullle söka till lillerud och allt var renarama himmelriket
TILLS
idag när han ringde och hade pratat med rektor och min mentor. Nu har han kommit fram till ett helt befängt vilkor till att jag ska söka dit. Eftersom jag inte kan få högre än G i mina betyg så vill ju jag hoppa av eftersom om jag väl fått ett betyg så kan jag inte läsa upp det(någon lag). Och det pappa vill är att jag bara 'är' i skolan och misslyckas med allt jag gör och får IG i allt för att sen gå lillerud! Hur JÄVLA korkat är inte det?! Ist för att jobba vill han att jag ska misslyckas med skolan med flit och bara va där för att han vill?! ARRGGHHH!
Vrf gör han såhär?! Jag tänker iallafall gå och söka till lillerud imorgon och tänker sluta MED eller UTAN hans tillåtelse, om jag så ska skolka. Sen har jag sökt jobb och ska ist för att misslyckas med flit i skolan, tjäna pengar under denna terminen.. Det låter lite bättre va?!
...
När jag nämde att jag skulle välja till lillerud nästa år började pappa skrika och sket i att jag började gråta. Gick därför ut i iskallt spöregn i 1,5 timme så jag kommer väl bli apförkyld nu också. När jag kom hem gick jag raka vägen in i badrummet och satte mig i duschen i underkläder och grät ännu mer. Sen ringde jag min älskade pojkvän men då kom pappa och spökade sig och sa att jag ville byta för att de ändå skulle kasta ut mig här snart ändå och massa annat. Jag känner inte igen min egen pappa längre, trodde aldrig att han kunde bete sig så hånfullt och elakt :( Jag började storgråta i telefonen och min pojkvän blev så ledsen och visste inte vad han skulle göra. Pappa började då (typ) hånfullt säga hur synd det var om mig bara för att jag grät och att jag hade jävlats med han och syrran sen vi flyttade dit, IDIOT ;(
Låg sedan och grät, hulkade, snorade osvosv som en nykläckt bebis i typ 40 minuter och Daniel försökte trösta mig så gott han kunde, han är så underbar<3 Idag ska jag gå till Studievägledaren och säga att jag vill söka till Lillerud och sluta på strömstad gymnasium på en gång.
JAG ORKAR INTE MER på denna satans skola! Det är inget fel på skolan i sig och ag har många kompisar där men jag vantrivs där helt enkelt, är inte lycklig där eller i denna staden. Jag har nog varit sjuk och haft så mycket migrän pga all stressen och allt tänkade att jag vill bort härifrån. I 9:an hade jag nästan exemplarisk närvaro och bra betyg, men det var för att det var högstadiet och var lycklig för att jag slapp mamma. Men nu inser jag att även om jag slipper mamma betyder inte det att jag automatiskt blir lycklig, jag måste gå på en skola, gå på en linje där jag känner att jag hör hemma. Jag förtjänar väl att vara lycklig?
:,(
Sitter och väntar på att papi ska komma hem och är jätte nervös. Jag ska nämligen kläcka att jag vill börja på ett annat gymnasium ca 25 mil härifrån, alltså börja om i 1:an där igen. Alla klagade på mig sist jag nämde det och pappa blev skitsur och sen när jag föreslog en annan skola i Eskilstuna blev han likadan. Nu är det hans fel att jag har slösat bort samanlagt 1,5 terminer på 2 olika program som jag inte tycker om och vill börja om. Säger han nej så hoppar jag av här ändå. Han kan ju inte tvinga mig att gå en linje jag inte tycker om bara för att han inte vill släppa iväg mig hemifrån, det är mitt liv och jag TÄNKER gå på lillerud, end of discussion.
Har tänkt på detta LÄNGE nu men den senaste 1,5 veckan har jag gråtit varje kväll, långt in på nätterna för att jag känner mig så olycklig över detta.
Förlåt att min uppdatering suger, but thats life.
